Muttrande vandrar jag i den leriga skogen, full med torra löv. Jag har vandrat i 5 timmar nu, och bestämmer mig för att vila. Jag slår läger under en stor gran, fixar iordning sovsäcken, tar 3 kex och en banan och några slurpar vatten. Sedan somnar jag.

 

Så fort jag slår upp ögonen, står det en häst framför mig och nosar mig i ansiktet, jag känner hur mulen försöker nafsa på min näsa, och jag skriker till. Hästen for bak, in i ett träd och ser skräckslaget på mig. Vi granskar varandra. Hästen är kolsvart, med en vit stjärn i pannan och halvstrumpor. Jag reser mig upp försiktigt, och plockar upp ett äpple ur ryggsäcken. Jag lockar och smackar, hästen tar små, försiktiga steg. Och står snart precis framför mig och mumsar på äpplet. Jag drar försiktigt upp handen, och hästen drar bak öronen, men fortsätter att äta och tillåter mig att klia hästen i pannan. Det syns att det är en hingst, eller valack, samma sak, tänker jag. Jag packar ihop sovsäcken, och hingsten står nyfiket bakom mig. När jag börjar gå, hör jag hovsteg bakom mig, vänder mig om och hingsten stannar tvärt. Sedan när jag börjar gå igen, börjar ljudet igen. Jag vänder mig om, och ler när jag ser hur hingsten stannar. Plötsligt hur jag hur en gubbe skriker allt vad han orkar, svär så det osar, gör han också.

 

Gubben tar tag i den sönderslitna grimman hingsten har jag svär åt det oskyldiga djuret. Han smackar och vänder hästen. Hästen kikar åt mitt håll, och jag känner kärlek vid första ögonkastet. Jag springe ikapp gubben och frågar en massa saker.

"Vad heter han?" - "Helix" svarar gubben. "Hur gammal är han?" - "7 år" svarar gubben. 

Gubben berättar att han inte vill ha honom längre. Stallpojken hade tydligen glömt att stänga grinden efter sig, så Helix hade rymt. 

"Men jag kan ju köpa honom, jag vill ha honom" säger jag helt plötsligt. "Tja, varför inte?" säger han och stannar. För första gången kollar han på mig. "Men då vill jag förstås prata med dina föräldrar först. Jag bor på hallongatan 8, kom hit sedan om ni är intresserade" fortsätter han och går. Jag springer tillbaka hem igen och slår upp ytterdörren. Mamma och pappa sitter skräckslagna och flyger på mig när jag kommer hem. Jag berättar att jag har hittat en häst som ingen vill ha, och som är den finaste som någonsin excisterat. Min föräldrar ger varandra en blick som jag inte kan tyda. "Det går inte, det förstår du väl själv Isabell?" säger mamma bestämt. "Varför är det alltid ni som bestämmer? Ni tror att det är bäst för mig, men ni vet inte vad som är bäst för mig!" skriker jag. Jag rusar in på mitt rum och slänger mig raklång på sängen och gråter i kudden. Jag hör hur mamma och pappa pratar utanför dörren och sedan blir allt svart.

 

Jag vaknar av att mamma knackar på dörren. Hon går in och sätter sig på min säng. "Stick!" fräser jag åt henne. Men hon sitter kvar. "Vi har bestämt oss att det inte är rättvist mot dig, nu när du gått igenom så mycket. Men förstår du hur mycket arbete och ansvar det krävs för att ha en häst?" säger hon tillslut. "Ja, klart jag fattar" snäser jag åt henne. "Du ska få hästen. Vi letade reda på farbrorn som äger hästen, och vi ska dit idag och fixa allting. Sedan ska vi till hööks och köpa det nödvändigaste." säger mamma med ett leende. Det tar ett tag innan orden fastnar och jag kastar mig på mamma.

 

På hööks köpte vi ett marinblått hästtäcke, en svart grimma med ett matchande grimskaft. En svart blank hoppsadel, ett svart träns, benlindor och benskydd. Även lite nya ryktborstar och andra viktiga saker.